mikaelsvenssons.blogg.se

Jag vaknade upp till en vacker morgon. Frukosten inmundigades ute på en brygga under morgonsolen.

Jag tyckte synd om tysken som kvällen före led stort på grund av myggen. Han hade inget med sig för att värja sig, så jag gav honom mitt myggstift. Jag trodde nästan att han skulle börja gråta av lycka till morgonkaffet.

Morgonbestyren avlöpte smärtfritt & vid 9-tiden var jag redo att ge mig av. Precis när jag ska ta första tramptaget så slår det mig att mitt regnskydd till tältet ligger kvar i just nämnda tält. Nog för att det var utlovat solsken hela dagen. Plockade jag inte fram regnskyddet kunde man med säkerhet förvänta sig en rejäl eftermiddagsskur. Det var bara att plocka upp tältet & leta upp regnskyddet. Tysken skrattade gott kan jag lova.

Vi följs åt de första kilometrarna. I Stackgrönnan skiljs våra vägar & vi säger adjö med lyckönskningar på den andres färd.

Jag trampar på ner mot Yttervik & vidare mot Bureå. Från Yttervik till Bureå går cykelspåret längs med en gammal avstängt del av E4:an. De sträckorna är väldigt fina att cykla. De har fortfarande bra beläggning & ingen trafik.

Väl i Bureå stannar jag för att bunkra på mig lite mat. Jag har cyklat ca 15 kilometer & inser att idag är en riktig mellandag för kroppen.

Förutom soppa, nudlar & bananer så köper jag även några förpackningar med Nöt-Crème, för att kunna stoppa i mig om kroppen skulle börja tröttna under dagen. Vägg i vägg med livsmedelsbutiken ligger Apoteket & där inhandlades ett nytt myggstift.

Nu fortsätter färden mot Burvik över en rejäl stigning längs med en serpentinliknande väg. Drygt halvvägs uppe möter jag en löpare som är på väg ner. Jag hälsar mellan tunga andetag & hon ropar tillbaka;

-"Jag ska inte klaga mer, jag är ju åtminstone påväg nerför."

Väl uppe på toppen stannar jag & klämmer i mig min första Nöt-Crème. Här är en vacker vy tillbaka mot Bureå.

Ner till Burvik är det som väntat en härlig utförslöpa. Nästan lite väl bra då jag får bromsa mig ner då det börjar att bli obehagligt med all packning med en hastighet över 60 km/h.

Jag fortsätter söderut på en fin kustväg, inte olik kustvägarna hemma. Det är kurvigt, småbackigt & blandad skog av tall & löv mellan ängarna. Mina vattenflaskor är tomma & jag stannar till vid ett hus där det är folk ute i trädgården.

Det visar sig att de har något slags kalas & skall precis sätta sig till bords.

Jag får mina flaskor fyllda under stor munterhet från kalasdeltagarna.

Efter att ha trampat på en bit till så kommer jag till samhället Uttersjöbäcken. Jag stannar i utkanten och värmer på lite mat. 

Jag spanar in kartan & gör ett aktivt val genom att cykla E4:an, mellan Lövånger & Sikeå, för att spara in ett par mil. En sträcka på 30km.

Jag vet efter otaliga resor på sträckan i jobbet att E4:an här är vanlig landsväg med ca 50cm bred vägren att vingla på. 

Efter att ha intagit lunchen cyklar jag på mot Lövånger & ca halvmilen före lämnar jag cykelspåret & trampar rakt ner till E4:an.

Trafiken är av karaktären typisk semestertrafik. Mycket husvagnar & väldigt lite tungtrafik. Många visar stor hänsyn men de vanliga tillbuden när man cyklar på trafikerade vägar är där. Mötande bilar som kör om utan att ta hänsyn till den mötande cyklisten tillexempel. Eller bakomvarande bilar som, trots att det inte är möte, vägra att hålla ut ens en dm utan bara åker på i farter långt över 100 km/h med bara centimetrar som marginal i sidled.

Förefallande ofta är det medelåldersmän i bilar som kostar från en halv miljon & uppåt som är sämst på att visa hänsyn. Gärna också med barn i baksätet. 

Faktum med att det till det närmaste 100% stämmer, att ju äldre & sämre skick det är på bilen desto bättre hänsyn visar man. 

Om det beror på den egna falska tryggheten i nyare bilar som gör bilisten nonchalant eller om det är den typen av klientel som köper dyrare bilar låter jag vara osagt, men det är en tänkvärd iakttagelse. 

Jag stannar till på bensinstationen i Ånäset & köper en kaffe & en glass. Jag slår mig ner utanför & blir pratandes med en man från västkusten som är ute med sin husbil.

Vi pratar om allt möjligt, men givetvis mycket kring våra nuvarande resor. 

Jag älskar dessa möten med människor som man aldrig upplever annars i vardagen. Man träffar verkligen folk på ett helt annat vis när man kommer med cykel. Jag har inte stannat någonstans där det rör sig folk utan att någon har kommit fram & börjat prata.

Efter ytterligare färd längs med E4:an når jag äntligen Sikeå & jag viker av ner i byn. 

Väderprognoserna har ändrats från regn på söndag till regn i morgon, lördag. Jag bestämmer mig för att passa på att ta en vilodag eftersom kroppen känns sliten & vädret ändå förväntas vara dåligt. Jag tänker att jag cyklar ner till Bygdeå & handlar på mig mer mat så att jag klarar mig över vilodagen. 

Sagt & gjort, jag cyklar vidare mot Byggdeå längs ännu en grusväg. Jag är så less på grusvägar nu. Det är visserligen väldigt lite trafik på dessa vägar men de är tungcyklade & farten sjunker betydligt. Dessutom rister det & slår i mina väskor.

Efter ca en & en halv timmes cykling rullar jag äntligen in i Byggdeå. 

Jag letar upp affären & handlar på mig lite mat.

En bit bort slår jag mig ner & värmer på lite nudlar till kvällsmat. Jag spanar in kartan & ser att det ska ligga en badplats ca en mil söderut, vid byn Ratan. Jag bestämmer mig för att där blir ett bra ställe att tillbringa två nätter.

Jag cyklar vidare & efter någon kilometer blir det givetvis grusväg igen.

Väl nere vid badplatsen visar det sig ligga en väldigt fin liten camping som drivs av hembygdsföreningen i byn. Avgiften för tält är löjligt låga 40kr. Inte mycket att fundera över då jag får tillgång till riktiga toaletter, dusch samt tvättmaskin.

Jag cyklar in & letar upp en trevlig plats att slå upp tältet på. När tältet väl är på plats packar jag ihop min necessär & rena kläder i en väska för att cykla bort till duschen.

En bit bort står ett tält med 2 cyklar utanför. Jag stannar & pratar med cyklisterna. Det visar sig att det är två tjejer från Kalmar som också cyklar Cykelspåret fast åt andra hållet. De startade i Ystad för ca en månad sedan, eller 190 mil sedan om man vill. De är med andra ord snart i mål.

Vi blir ståendes & prata en bra stund om våra erfarenheter hittills & det blir mycket bläddrande i kartan för att visa elaka backar, fina platser & vart grusvägarna går. Tjejerna bedömer det till att jag har ca 40 mil grusväg framför mig innan jag når Ystad.

Väl vid duscharna blir jag stående att prata med några bybor. De berättar att just här, i Ratan, var senast Sverige var i krig. Här motades Ryssen tillbaka för sista gången. Tydligen ska det finnas svenska kanonkulor kvar i gamla byggnader från den tiden. 

Ryssen landsteg här & marscherade mot Umeå för att inta staden. Men vid Sävarån norr om Umeå mötte man svenska armén & tvingades till reträtt. Under tiden hade svenska flottan seglat in i Ratan & landsatt sina kanoner på ett skär & riktade dem in mot land. Sedan sköt man helt enkelt ner ryssen när de återkom från Sävar.

Dagens etapp blev 117 km med en snitthastighet på 14,8 km/h.

Total sträcka 494 km.

I morgon väntar vilodag.