mikaelsvenssons.blogg.se

Under tre veckor i juli skall jag ta mig från Haparanda till Ystad på cykel. Jag kommer att följa Cykelspåret Ostkusten till stora delar & räknar med att hamna på en total sträcka av 2500km. Jag kommer här att dela med mig av äventyret före och under resan. Vad som kommer att ske med bloggen efteråt återstå att se. Har ni några frågor eller andra funderingar är det bara att skicka iväg ett mail på svizze@hotmail.se eller kommentera inläggen. Jag svarar så fort jag kan i mån av tid & batteri. :) Trevlig läsning.

Helgasjön runt.

Publicerad 2015-06-28 10:01:38 i Cykling, Förberedelser Haparanda-Ystad,


Idag var det äntligen dags att söka mig in till Växjö för att hämta hem min cykel. Vad passade väl då bättre än att få ett träningspass på min blivande reskamrat.
Frun var inte svårövertalad på en dag i cykelsadeln & vi bestämde oss för att ta oss runt Helgasjön.

För att effektivisera det hela fick det bli att cykla de dryga 3 milen in till Växjö på min mtb. Där kvitterade jag ut min blivande reskamrat mot mtb:n som nu får en välbehövlig storservice & kommer att stå fit for fight i garaget när jag kommer hem från cykelsemestern.

Resan in till Växjö avlöpte utan några konstigheter förutom att växlarna på mtb:n levde sitt egna liv & kedjan dansade vilt över de bakre kransarna så fort jag försökte lägga lite kraft i tramptagen. Men eftersom detta inte var något träningspass i den vanliga bemärkelsen & målet var snarare att inte komma upp i puls & än mindre närma mig mjölksyra i benen, så gick det ändå hyfsat bra. Det svåraste var att försöka få frun att hålla igen på farten. Varje gång jag påtalade att det inte var frågan om något hårt träningspass utan snarare lite "myscykling". 
-"Tänk att du är på cykelsemester", försökte jag. Det enda svaret jag fick var;
-"Det går inte, det är av eller på som gäller i mina ben." Sedan skrattade hon och drog iväg framför mig ännu en gång. Hon har verkligen fått intervallträning idag. :)

En & en halv timme senare var vi framme i Växjö & kunde plocka ut cykeln. En cykel som såg helt annorlunda ut än när jag lämnade in den. En helt ren hybridcykel hade nu förvandlats till en fullblods-packåsna med "punkteringssäkrare" däck, skärmar, pakethållare & hållare för väskor fram & bak. En cykelpendlares dröm tänkte jag när jag rullade ut cykeln på gatan. 
Eftersom det har varit en massa strul med väskorna jag beställde, där Rydhs leverantör inte kunde leverera väskor i samma färg fram och bak, så slutade det med att endast väskor bak har beställts hos Rydhs Cykelaffär. Tyvärr kommer inte dessa förrän på måndag eller tisdag.
Framväskor samt styrväska har istället införskaffats på Outnorth i Växjö. Dessa hämtades efter att jag hämtat ut cykeln. På Outnorth passade jag även på att skaffa ett nytt förstahjälpen-kit. Något som jag inte vill vara utan på en sådan här resa som ligger framför mig.
Utanför butiken stoppade jag styrväskan i den ena sidoväskan & hängde sedan dit dem bak i stället för fram för att få en bekvämare cykling. 
Rydhs cykelaffär, Växjö.


Vid det här laget sög det ordentligt i magen & det var hög tid för lunch. Färden fortsatte därför ett par hundra meter nedför Storgatan till Coretto där en härlig räksallad inmundigades medan Sofia valde en bakpotatis.

Efter matpausen var det äntligen dags att få prova på min hybrid på riktigt efter förvandlingen. Redan på cykelvägarna ut ur stan mot Sandsbro kändes det att cykeln hade blivit betydligt tyngre. I ärlighetens namn så var det nog en blandning av ökad vikt & att det var längesedan jag cyklade ordentligt på hybriden. Jag är helt klart bortskämd med mtb:ens låga vikt.
Från Sandsbro bar det sedan av mot Rottne på dagens mest trafikerade väg. Cykeln kändes fortfarande ovan & upp till Stojby badplats kändes det som om det var konstant uppför. Därifrån är det cykelväg den sista biten till Rottne. Eftersom min vattenflaska nu var tom svängde vi in mot Rottne & stannade vid Rottne motorverkstad, där jag vet att det finns cykelfolk, för att fylla på flaskan. Av cykelfolket syntes inget, vilket kanske inte är så konstigt på en lördag. Däremot fanns en vänlig mekaniker i verkstaden som glatt fyllde på min flaska med friskt vatten.
Nu fortsatte färden mot Åby & den mest kuperade sträckan för dagen. Cykeln började kännas bekväm & benen var fortfarande tunga. Frun fortsatte med sitt intervallcyklande & drog i väg någon kilometer för att sedan stanna & vänta in mig. Hon cyklade sedan med mig en liten bit innan hon på nytt drog iväg. Strongt gjort med tanke på att hon hela rundan cyklade på sin mtb.
Sofia under ett kortare stopp utanför Rottne.


Väl framme i Åby, tog vi den obligatoriska vägen förbi Sveriges sydligaste sluss. Förvånat hör vi hög musik när vi närmar oss slussen & längs med den lilla vägen står bilarna tätt parkerade. Väl nere vid slussen är det full aktivitet & på sen står 3 tjejer i 7-8 årsåldern och framför en gammal schlagerdänga. Vi blir snart informerade om att i dag pågår Åby Slussfestival. Solen skiner, människor är glada & till kvällen väntar dans nere vid slussen. Hade detta inträffat under resan hade det inte varit ett svårt beslut att slå läger för dagen. Men nu var det vara att trampa vidare mot Ör.
Åby slussfestival.


Väl i Ör cyklade vi bort till byns lantcafé, köpte oss varsin glass & slog oss ner ute på en bänk. Efter en stunds vila var det dags att cykla den sista dryga milen hem. Jag kände mig kall & stel hela vägen, & cyklingen var allt annat än bekväm. Det var uppenbarligen ingen bra idé att svettig kyla ner sig med glass, särskilt när sommaren nu visade sig från samma tråkiga sidan som den gjort hela säsongen hittills. Mörka moln tonar upp sig på himmeln & frågan är om vi skall hinna hem innan regnet börjar att strila ner från himmelen. 
Jodå, vi klarade oss från regn men vi kom däremot inte hem. I den sista backen innan Moheda blir vi omkörda av David & Mia, som glatt kör jämsides med Fia uppför backen med glada tillrop. Väl på toppen ropar dom & fråga om vi vill ha kaffe & saffranskaka, något vi inte var sena att tacka ja till. Så istället för att avsluta rundan hemma sitter vi snart på Davids & Mias altan & frossar i oss sötsaker under mycket trevliga former.
Härifrån var det sedan inga problem att rulla den sista kilometern hem. Dessutom via den lokala matvaruaffären för att införskaffa det som saknades hemma för att avsluta dagen med tacos efter varsin varm dusch.
Glasstopp i Ör.


Dagens cykling blev 75,3km med en snitthastighet på strax under 19km/h. Effektiv tid i sadeln blev 3h 56min.




Tankar i "Book-format".

Publicerad 2015-06-15 17:00:05 i Förberedelser Haparanda-Ystad,


Just nu är jag iväg på jobb och därför händer inte mycket på cykelfronten. Men när man sitter bakom ratten i lastbilen så snurrar det många tankar inför sommarens äventyr i huvudet, särskilt när man åker längre sträckor som nu, Småland-Norrbotten. 
Jag tänkte därför att försöka skingra mina tankar & dela med mig av dem. Varför då inte göra det i alfabetisk ordning?



Allena.
Under en sådan här resa utsätts man för många svårigheter som man inte vet hur man skall reagera på. Ensamheten, när jag nu gör detta på egen hand, är en sådan sak.
Ensamhet är visserligen något jag är van vid från mitt arbete & det är heller inget jag räds. Tvärt om är det något jag gillar och njuter av. Men nu pratar vi om nästan tre veckor.
Hur kommer jag att klara av det? Kommer det fortfarande att vara behagfullt efter några dagar eller eller någon vecka? Nu kommer jag naturligtvis att träffa på folk längs med vägen dagligen, men det är ju en viss skillnad mot människor jag känner & tycker om. Personer jag helt enkelt väljer att umgås med.
Nu kommer det troligtvis att gå bra. Dessutom har både min svåger & min morbror "hotat" med att de vill göra mig sällskap på kortare delar av resan.



Broarna.
Jag har en riktig förkärlek till broar. Dels för att det är en fantastisk byggnadskonstruktion som är komplicerad i all sin enkelhet & ofta estetiskt vackra att se på. Dels för att de allt som oftast bjuder på bedårande utsikt. Kanske spelar även min höjdrädsla in. En slags hatkärlek kan man säga. Det är med ett visst pirr i magen som jag äntrar en bro.
Denna resan bjuder dessutom på två riktiga höjdpunkter (höhöhö), Högakustenbron & nya bron förbi Sundsvall. Detta är något jag verkligen ser fram emot. 
Högakustenbron, Sveriges näst högsta byggnadsverk, med en obeskrivligt vacker utsikt över Ångermanälvens framfart & dess strandlinje.
Sundsvallsbron, över Sundsvallsfjärden, bjuder på vacker utsikt in över stadens centrum. Den senare bjuder även på bra cykling med en bred cykel&gång-väg. 

Nya bron över Sundsvallsfjärden.



Cyklister. 
Hur många andra långfärdscyklister kommer jag att stöta på? Kommer jag att träffa någon överhuvudtaget?
Jag vet ju att det självklart förekommer. Jag följer tillexempel själv just nu Mats Skog, via hans blogg www.matsskog.se ,som just nu är påväg från Stockholm till Nordkap. 
(Är du nyfiken på långfärdscykling så bör du läsa den.)
Men vad jag har förstått så är svenska långfärdscyklister sällsynta & att det flesta som syns utmed vägarna är utländska turister. Jag hoppas iallafall på att stöta på någon att få dela erfarenheter & upplevelser med längs vägen. 



Delmål.
Att cykla 250 mil känns ogripbart. Att dela upp sträckan i olika delmål gör det lättare för hjärnan att klara av det hela. Vad delmålet består i, känner jag kommer att bero helt på sinnesstämningen för stunden. Allt från halva totalsträckan, dagsetappen till att nå krönet på den aktuella backen.
Att fokusera på delmål kommer att göra resan mycket lättare och kommer att få den totala sträckan att kännas kortare.



E4:an.
Att behöva cykla vissa bitar längs E4:an är oundvikligt i norr. Det var det första jag kollade in när kartan över Cykelspåret damp ner i brevlådan. Trots det funderar jag på om det inte går att lura E4:an på dess sträckning på Cykelspåret.  
Att med fullpackad cykel vingla ut på E4:an känns allt annat än lockande. Visserligen är det inte motorväg på de aktuella sträckorna, varken söder om Docksta eller norr om Luleå. I Västernorrland är det vägren och det är väl ok, men i Norrbotten tror jag det är det 2+1-väg. De kilometrarna kommer jag inte att vara populär bland de övriga trafikanterna. 
Men än är inte sista ordet sagt mellan mig & kartan.



Fusk.
Jag har läst i ovan nämnda blogg att Göran Kropp, i samband med att han cyklade till & besteg Mount Everest, skall ha sagt att det är okej med "fusk" så länge man erkänner dem.
Är det då fusk jag kommer att begå? Och om så är fallet så erkänner jag här och nu. 
I meningen att jag skall cykla Haparanda-Ystad kanske det kan ses som fusk. Men jag skall följa Cykelspåret längs ostkusten och då ingår två kortare färjeturer. Om det är fusk ligger i betraktarens ögon och det är också härmed erkänt. Detta trots att jag själv tycker att det går under giltiga undantag då det tillhör Cykelspåret.
De aktuella färjorna är över Skanssundet söder om Grödinge & över Bråviken öster om Norrköping. 



Glömska.
Den stora frågan är hur jag skall klara mig själv i tre veckor utan att slarva bort allt jag äger & har med. Jag är ju inte direkt känd för att hålla reda på saker. Det är inte så att jag är slarvig, bara en aning tankspridd emellanåt. Som inför LidingöloppetMTB i år. Då lyckades jag slarva bort både cykel och all min packning bara minuter efter att jag hade checkat in på hotellet. Då var min fru med och räddade upp situationen som tur var.
Genom åren har jag slarvat bort otaliga plånböcker, mobiler, ja till och med en kebabtallrik en gång. En av målsättningarna med den här resan måste vara att ha alla grejer i behåll när jag rullar in i Ystad.



Haparanda.
Jag funderar ofta på hur känslan kommer att vara när jag hämtar ut cykeln i Haparanda, hänger på väskorna & börja cykla norrut. Ja, tro det eller ej, resan kommer att börja norrut längs med Torne älv upp till Kukkolaforsen. 
Jag förmodar att det kommer att kännas förväntansfullt & nervöst på samma gång. Troligtvis kommer jag även att vara en aning trött efter att ha haft svårt att sova på tåget upp.



Inspiration.
Som jag nämnde i mitt första blogginlägg, hoppas jag med denna blogg kunna inspirera andra till att förverkliga sina drömmar & äventyr.
Vad är det som hindrar dig från att gå från dröm till handling? 



Juli.
Resan kommer att pågå under tre veckor i juli med allt vad det kommer att innebära. 
Till att börja med så är det mitt i brinnande industrisemester och jag lär inte vara ensam längs med kusten för att uttrycka mig försiktigt. Mycket trafik på de mindre vägarna i närheten av havet. Långa köer & mycket folk i butiker & på restauranger samt övriga inrättningar som kommer att besökas. Varma dagar & fuktiga nätter är andra jobbiga saker som är att räkna med under juli månad. 



Kollegor.
Jag känner mycket väl till vad många av mina kollegor i branschen tycker om cyklister. Dessutom blir man närmast rädd när man ser vad vissa yrkeschaufförer (jag vill inte kalla dessa för kollegor) uttrycker i tex olika facebookgrupper ang personer på cykel iförd lycra, framförallt om de färdas i klunga.
Men jag hävdar, med en dåres envishet, att det fortfarande finns en yrkesstolthet kvar bland mina kollegor. Att vägens riddare fortfarande existerar. Att dra olika grupper över en kant, oavsett om de är cyklister eller yrkeschaufförer, är korttänkt och dumt. Idioter finns överallt.
Men jag är rädd att jag i sommar kommer att bli besviken över andra yrkeschaufförers beteende gentemot cyklister, lycra eller ej.
Som tur är så är det som sagt semestertider och det gäller även för oss chaufförer. 



Ljusne.
I krokarna kring Ljusne, söder om Söderhamn, kommer jag att passera 1250km & därmed kommer halva sträckan vara avklarad häromkring. Då kommer jag fortfarande att ha 100-150km kvar till jag passerar Dalälven. En tanke som vittnar om hur lång Sveriges östkust är.



Mötena.
Att få träffa en massa kul & intressanta människor är en av sakerna som jag verkligen ser fram emot med den här resan. Många långfärdscyklister vittnar om att den så annars inbundna svensken blir oerhört nyfiken & öppen av sig när de möter cyklister. Antagligen så är det något avväpnande med människor som förflyttar sig långa sträckor med cykel. Jag hoppas att kunna göra samma vittnesskildring efter sommaren.



Naturen.
Självklart så är det jag ser fram emot allra mest naturen & naturupplevelsen. Att färdas från norr till söder av Sverige med naturen och dess lugn ständigt närvarande. Sakta färdas framåt & se hur landskapet förändras hela vägen från Haparanda ner till Ystad. Nu snackar vi balsam för själen.




Ostkusten.
Anledningen till att jag valt just Cykelspåret längs ostkusten istället för tex delar av sverigeleden är att jag hoppas att kusten skall ge mig större chans till bra väder. Jag är ju trots allt en solskenscyklist innerst inne. När jag läste om leden så var det något som tilltalade mig med en gång, utan att jag vet varför. Egentligen ligger det en dröm om ett annat cykeläventyr genom Sverige bakom & som startade upp allt det här. Ett äventyr som jag inte hinner med att genomföra tidsmässigt i år. Vad det är behåller jag för mig själv så länge, men det är inte de klassiska som Treriksröset/Nordkap-Smyghuk eller liknande. Vem vet, förhoppningsvis kan ni läsa om det här tids nog.
Skyltning för att följa Cykelspåret längs ostkusten.




Planera.
Många hävdar att det är bra att planera sina dagar längs en sådan här resa. Det känner inte jag. Jag vill inte vara uppbunden av att jag måste komma fram till en viss plats för kvällen. Att i förväg bestämma att idag ska jag cykla 15 mil sätter stor press på dagen. Vädret kan sätta käppar i hjulet med kyla & regn. Platser man vill uppleva lite längre eller närmre kan när som helst dyka upp. 
Men visst, jag har inte en evighet på mig. Tiden är satt till 19 cykeldagar, vilket ger 130km om dagen i snitt, & det hoppas jag kunna hålla.  Detta även om jag inte i förväg har planerat olika sträckor & övernattningar.
Det här är mitt äventyr & jag skall ta tillvara på varje dag helt utan några större måsten.



Ql (förlåt). 
Behöver jag ens nämna att jag förväntar mig att det här kommer att bli kul. Mina förväntningar är obeskrivligt höga & mina tankar kretsar lite väl mycket vid denna annalkande resa.
Det här kommer att bli en upplevelse för livet.



Regn.
Att inte mina tankar emellanåt landar i väder är ofrånkomligt. Att färdas dryga tre veckor genom den svenska sommaren & helt undkomma regn vore naivt att tro. Frågan är inte om det kommer att regna, utan hur mycket. Och så här långt i år så ser det inte direkt lovande ut. Det är bara att hoppas att regnmängden är ett nollsummespel & att vi snart har förbrukat sommarens totala nederbörd. Gärna innan den 13 Juli.



Skräckinjagande.
Självklart finns det sträckor som kommer att kännas enklare än andra, & så finns det dom som är lite skräckinjagande.
Den sträcka jag bävar mest inför är inte helt oväntat Örnsköldsvik-Sundsvall. En sträcka som kommer att vara lika krävande som vacker. Höga Kusten är tillsammmans med Dalarna & självklart Moheda, Smålands hjärta, de vackraste platserna jag vet i Sverige. Men som namnet antyder så är det otroligt kuperat.



Tvåtusenfemhundra!
2500km, den totala sträckningen Haparanda- Ystad med Cykelspåret längs ostkusten. En sträcka som får mina tankar att pendla ifrån att jag är en jubelidiot till att jag redan i förväg är lite stolt över mig själv. Jag ställer mig dagligen frågan om jag verkligen vet vad det kommer att innebära att tillryggalägga denna sträcka på cykel på mindre än tre veckor. Det ärliga svaret är nej. Det vet jag verkligen inte.



Utför.
De två stora anledningarna till att jag startar i Haparanda & inte i Ystad är psykologiskt betingade. Om man cyklar söderut så måste det väl vara utför? Alltså nedförsbacke hela vägen. Ja bortsett från första biten längs Torne älv då.
Dessutom känns det bättre att cykla hemåt än tvärt om.



Vägarna.
Att låta bli att inte tänka på de annalkande vägarna är svårt. Vad är det för beläggning? Är det mycket tjälskador? Är det långa sträckor grusväg? Hur stor del av sträckan kommer att vara ren cykelväg? Alla frågor får vänta på sina svar. Oavsett är det inger jag kan påverka, utom att möjligtvis att välja alternativ väg. Men som alla vet, genväg äro senväg. Och de flesta alternativ innebär förmodligen ändå bara onödigt långa omvägar.



Watt.
När man hör cyklister pratar om cykling så används ofta ord som watt, kadens, tröskel & rulle. Inget av det här kommer ni att kunna läsa om i den här bloggen under resan. Jag kommer inte cykla som om det vore något träningspass. Visst kommer jag att tänka på min kadens & någon tröskel hoppas jag slippa uppleva, men detta är inget att "skriva hem om".
Det är resan som är målet.



X-tremt (Förlåt igen).
Flera som hör talas om den här cykelturen tycker att det är något extremt. Själv tycker jag inte det är ens nära. Att cykla 13 mil om dygnet i 19 dygn är långt ifrån vad kroppen klarar av, därav knappast extremt. Visst det är långt. Det är inget man vanligtvis gör. Och det är definitivt en utmaning av stora mått. Men att befinna sig i rörelse är ett naturligt tillstånd för människan. Detta tilltrotts att vi gjort allt för att minska på den varan ända sedan hjulet uppfanns med en explosionsartad utveckling de sista 100 åren. Jag är övertygad om att jag kommer att anlända Ystad vid bättre hälsa både fysiskt & psykiskt än när jag startar i Haparanda.
Rörelse, syresatt blod & frisk luft kommer att göra det här till rena hälsoresan. :)



Ystad.
Om jag emellanåt funderar på hur det kommer att kännas att rulla ut ur Haparanda så är det inget mot hur ofta mina funderingar hamnar i hur det kommer att kännas att rulla in genom Ystad. 
Kommer jag känna lycka, tomhet, stolthet, eller bara trötthet? Förmodligen är det alla känslor på samma gång. Det är bara att hoppas att jag når mitt mål & därmed får uppleva det hela.



ZZZzzzZZZzzz.
Mina snarkningar (försök själv att hitta ett ord på z som dessutom figurerar i ditt huvud angående det du skriver om) kommer att ske i tält. Förhoppningsvis oftast ute i det fria. Det är en av poängerna i det här äventyret nämligen. Inga bekvämligheter i onödan & inget lyx i överflöd. Hur klarar jag av att dagligen ta mig framåt för egen maskin för att sedan resa tält & laga mat i all enkelhet. 
Visst låter det romantiskt & härligt? Men jag är säker på att jag pga av detta i kombination med ensamheten kommer att påverkas. Allt annat vore befängt att tro. Men min förhoppning & förväntan är att det skall komma något positivt ur det. Att jag blir starkare som person och vid 33 års ålder kommer att lära känna mig själv bättre när vardagen kopplas bort på riktigt. 



Åhörare.
Och med åhörare menar jag er läsare. Jag är redan efter 2 inlägg överväldigad av responsen den här bloggen har fått. Jag trodde endast de närmast sörjande skulle trilla in och läsa här. Speciellt när det fortfarande är fyra veckor kvar till jag tar det första tramptaget. De två första inläggen har lästs av över 200 unika besökare. Otroligt roligt, det är ju trots allt för er jag skriver även om det var tänkt för mormor & morfar samt ett par närstående till från början.
Jag tackar er redan nu och hoppas att ert intresse fortfarande finns kvar om några veckor.



Älskade.
Att vara borta från min älskade hustru i tre veckor mitt i sommaren är ingen självklarhet eller något man gör med lätthet. Det kommer att vara den största utmaningen i det här äventyret. Ännu en gång tack för att du låter mig göra det här, Sofia. Jag kommer att vara utom mig av saknad efter dig. 


Öarnas stad.
Under färden kommer många fina städer att passeras. Den vackraste är trots allt öarnas stad, Stockholm. En av de mer spännande dagarna kommer att var när jag skall ta mig igenom huvudstaden. Ännu en av alla utmaningar, som dessutom kanske inte låter så märkvärdig. Jag har färdats här många gånger med mc & bil, samt otaliga gånger med lastbil. Att cykla här känns mer skrämmande än att snurra runt i stan med ett 24 metersekipage. 
Trafikrytmen är speciell & vägnätet av cykelbanor är för mig fullständigt obekant. Tur då att mitt sjätte sinne är mitt kanske bästa sinne, mitt lokalsinne. 



Fyra veckor kvar till start idag. Än är tankarna, som kommer att hinna passera genom huvudet innan dess, många. 
Jag hoppas att ni, till skillnad från mig, trots allt blev lite klokare av den här inblicken bland mina tankar.




Packa pappas kappsäck.

Publicerad 2015-06-13 15:04:13 i Förberedelser Haparanda-Ystad,



Eftersom jag inte har fått tillbaka min cykel än, då grabbarna på Rydhs har haft fullt upp inför Vätternrundan vilket jag har full förståelse för, så har jag passat på att roa mig med att göra en packlista.
En packlista som alltså skall räcka i tre veckor, ta liten plats, samt väga minimalt. En ekvation som inte är helt lätt att få ihop. 
Jag häller upp en kopp kaffe och sätter mig ute i skuggan med block & penna. Jag skriver ned det som ploppar upp i huvudet & snabbt inser jag att det är lönlöst. Det är ingen ordning alls. Helt olika saker, tillbehör & kläder huller om buller. Det går helt enkelt inte att överblicka & det går definitivt inte att packa efter i 5 olika väskor.
Jag river bort sidan & slänger den.

Jag tänker att för att få någon som helst struktur på det hela så får jag dela upp det i olika kategorier. Jag funderar lite snabbt & kommer fram till att sex kategorier får det bli. Kläder, kök/mat, hygien/medicin, verktyg/reservdelar, logi samt övrigt.

Genast blir det mycket enklare att överblicka. Men snabbt ställs jag inför nästa problem. Hur mycket kläder behöver jag för att vara borta i ca 21 dagar? 
Jag kommer fram till att fem par underkläder måste räcka. Längre än så får det inte gå mellan möjligheterna till tvätt.
Hur många behållare för gas till köket skall jag bära med mig på cykeln, 1 eller 2? Efter en stunds fundering bestämmer jag mig för 2. De är ju trots allt små och dessutom inget jag vill bli utan. När den första är tömd så har jag därmed tid på mig att lyckas byta den tomma innan jag står utan mat på kvällen. Eller än värre, utan kaffe på morgonen.

Diskmedel är något som alltid ha en tendens att överdrivas när det hälls upp i burk. För att slippa ha med onödiga mängder & dessutom riskera att det skall läcka ut i väskan tillverkar jag egna disksvampar.
Jag tar vanliga kökssvampar, sådana med en mjuk & en lite hårdare sida, & klipper ner dem i små kuber ca 3 X 3cm. Av en svamp får jag ut 6 stycken kuber. Jag klipper ner 2 sådana svampar & fuktar lätt kubernas mjuka sida för att därefter droppa i ett par droppar diskmedel i varje. Sedan får de ligga på tork till jag skall åka om 4 veckor.



Mat får jag återkomma till när det närmar sig. Meningen är att inte ha mat för mer än max tre dagar med mig & sedan fylla på efterhand som matbutiker passeras. På så sätt behöver jag inte ha så stort matföråd & blir dessutom inte så bunden till en viss maträtt utan kan äta det jag för stunden är sugen på i större utsträckning.

När packlistan väl var på pränt läste jag igenom den. Den första tanken som slog mig var: "Shit, om jag får med allt det här hur skall jag i så fall orka cykla med det?"
Vad kan jag ta bort? Vad har jag glömt?

Efter en del korrigerande så blev listan slutligen så här. Kom gärna med input i kommentatorsfältet. Vad saknas & vad känns överflödigt?


Kläder:

Cykelbyxor,               4 st (3 korta, 1långa).
Cykeltröja,                 3 st.
Cykelskor,                 1 par.
Cykelhandskar          1 par.
Cykelhjälm                 1 st.
Cykelglasögon           1 par.
Kalsonger                   5 par.
Strumpor                    10 par (5 för cykling, 5 för övrig tid).
T-shirts                        3 st.
Långärmad tröja.        1st.
Byxor                          1 par.
Shorts                         1 par (även till för bad).
Skaljacka                    1 st.
Skor                            1 par.
Huvudbonad               1 st.
Regnkläder                 1 st.


Kök/mat:

Triangakök ink
kastrull & stekpanna.   1 st.
Tändstickor                  2 askar.
Kaffekittel                     1 st.
Gastub                         2 st.
Disksvampar                12 st.
Spork                           1 st.
Kåsa                             1 st.
Kniv                              1 st.
Vattenflaska                  2 st.
Kaffe                             1 förpackning.

Hygien/medicin:

Necessär                     1 st.
Tvål                              1 st.
Tandborste                   1 st.
Tandkräm                     1 tub.
Deo                              1 st.
Handduk                      2 st (1liten 1badhandduk).
Solskydd                      1 st.
Tvättmedel                   1st.
Toalettpapper               1st.
Hushållspapper            1 st.
Panodil                         1 karta.
Vätskeersättning          1 förpackning.
Plåster                          1 förpackning.
Ringblomsalva             1 st.
Myggmedel(!)               1 st.



Verktyg/reservdelar:

Cykelverktyg multi      1st.
Skiftnyckel                  1st.
Däckkrängare             3st.
Pump                          1st.
Slang                          1st.
Ståltråd                       1st.
Silvertejp                     1st.
Smörjmedel                 2st (1 till kedja, 1 till övrigt).


Logi:

Tält                             1st.
Sovsäck                     1st.
Luftmadras                 1st.
Kudde                         1st
Ficklampa                   1st.
Sittpall                        1st.



Övrigt:

Biljetter                       1st.
Telefon                        1st.
iPad                            1st.
Kamera                       1st.
Id-kort                         1st.
Bankkort                     1st.
Kontanter                    300kr
Kartblad.                     1 häfte över Cykelspåeret östkusten + lösa 
                                    blad urrivna ur Motormännens sverigekarta.
Laddare                       2st (en iphon, en ipad).
Powerbank                 1st.
Pocketbok                  2st.
Cykellås                      1st.

(Oj, vad jag saknar en shift-knapp på iPaden nu när jag korr.läser. Men jag hoppas nu kan förbise detta estetiska skönhetsfel.)

Om

Min profilbild

Mikael "Svizze" Svensson

Motionerande cyklist & löpare som för tillfället laddar för 250 mil cykel mellan Haparanda & Ystad. Häng med på Instagram för fler bilder & kortare uppdateringar. Nickname: @svizze

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela