Jag anlände Haparanda med buss vid kl 10:40 idag. Jag knallarna in på Bussgods för att hämta ut min cykel.
-"Jasså, det är du som är Mikael." utbrister godsutlämnaren.
-"Det var en person här för någon dag sedan & lämnade en liten hälsning till dig."
Snopen knallar jag in på lagret för att ta emot min cykel. På paketet sitter mycket riktigt en handskriven lapp.
"Mikael Svensson, en smålänning mycket långt hemifrån."
Tack snälla Linnea för meddelandet. Det gjorde mig mycket glad. För det är väl du som är skyldig?
Cykeln nerpackad i kartong med en, lika oväntad som trevlig hälsning på.
Linneas lilla hälsning.
Jag får lov att montera ihop cykeln inne på bussgods lager, vilket underlättade det hela. Tämligen snabbt lyckades jag få cykeln klar men upptäcker då att bakväxeln har fått sig en riktig smäll. När jag påtalar detta för personalen så får jag till svar att de endast är ansvariga för synliga skador. Efter en kort argumentation ger jag upp & beger mig ut på jakt efter en cykelreperatör. Det visar sig att det bara finns en sådan att uppbringa i Haparanda.
Jim's cykel & sol, närmare bestämt.
Jag får en vägbeskrivning & beger mig dit.
Jim's cykel & sol.
När jag kommer fram får jag veta att en sådan har de nog inte hemma. Först om 2-3 dagar kan de få tag på en sådan. Dessutom har de inte tid nu. Först efter lunch vid kl 14:00 kan de titta på saken.
En yngre kille kommer fram & tittar på det. Det där ska nog lösa sig, tror han. Jag plockar av alla packning & får lov att ställa in det i deras garage. Jag tar mig ner på byn & tröstäter en pizza allt medan jag målar upp bilder för mig själv om att jag blir kvar i Haparanda hela veckan.
Vid 13:30 är jag så tillbaka hos cykelhandlaren. De är på lunch så jag slår mig ner i solen & väntar. Då kommer en man infarandes. Han rycker i alla dörrar & svär högt. När han får syn på mig så säger han något på finska. Jag ursäktar mig på engelska & ber honom att ta det på svenska.
"Satani, punktering, perkele!", följt av tystnad.
Jag skrattar högt inombords & säger försynt att han nog får vänta till kl 14:00.
Han slår sig ner & det visar sig att han trodde jag jobbade där. Vi pratar om allt möjligt, mest om Haparanda & bygden omkring, & så om min cykling såklart.
Väl efter lunch visar det sig att den yngre killen, Isak Matiasson, fixat min cykel redan innan han åkte för att äta.
Tack snälla, Isak. Du räddade verkligen mig.
Vi pratar en stund innan jag cyklar vidare. Jag ställer in cykeldatan & därefter är det sent om sides äntligen dags.
Strax efter kl 15 rullar jag äntligen ut ur Haparanda.
Den första biten går längs med cykel&gång-väg utmed Torneälv, för att sedan fortsätta längs med rv99 upp till Kukkolaforsen.
När jag cyklar längs med älven upp mot Kukkola så tänker jag på att här pågick krig på andra sidan vattnet så sent som inom en mansålder. Det är svårt att föreställa sig att man från svenska sidan kunde se gårdarna brinna på andra sidan älven. Så nära men ändå så avlägset.
Kukkolaforsen norr om Haparanda.
Vid Kukkola svänger jag av in på en grusväg ner mot Björkfors. Under 35km så är det inte många hus utan endast långa raksträckor genom skog, påfallande ofta med en uppförsbacke på slutet. Här blir jag återigen påmind om kriget, som en gång rasade i bygdens närhet, när en minnessten över två stupade soldater står i vägkanten.
Vägen mellan Kukkola & Björkfors.
Minnessten över två stupade soldater under 2:a världskriget.
I Björkfors stannar jag vid ett mysigt litet café, vackert beläget invid ån. Kvinnan som driver fiket hade egentligen stängt men släppte gladeligen in mig iallafall under förutsättning att jag skrev i fikets gästbok. Självklart klottrade jag ner några rader.
Kvinnan var inte bara gästvänlig & trevlig, hon kunde baka kärleksmums också!
Om ni har vägarna förbi Björkfors ska ni stanna och fika på Kvarngården. Det kan jag varmt rekommendera.
Cafét i Bjöfors.
Härifrån är det åter asfalt & jag trampar på ner mot Kalix. Strax före Kalix, i en by som heter Bjumisträsk, dyker en skylt om badplats upp. Jag svänger ner och hittar en öde strand vid en klarblank sjö under en blå himmel. Det är gudomligt vackert & jag behöver ingen betänketid alls för att bestämma mig för att slå läger för kvällen.
Tillsammans med tiotusentals mygg lagar jag sedan carbonara på triangaköket innan det är dags att fly in i tältet.
Ett bra slut på en dag som började så tråkigt.
Nattläger vide en öde badplats utanför Kalix.
Dagens facit blev 61,3 km & en snitthastighet på 16,7 km/h.
I morgon trampar vi vidare mot Luleå.