mikaelsvenssons.blogg.se

Under tre veckor i juli skall jag ta mig från Haparanda till Ystad på cykel. Jag kommer att följa Cykelspåret Ostkusten till stora delar & räknar med att hamna på en total sträcka av 2500km. Jag kommer här att dela med mig av äventyret före och under resan. Vad som kommer att ske med bloggen efteråt återstå att se. Har ni några frågor eller andra funderingar är det bara att skicka iväg ett mail på svizze@hotmail.se eller kommentera inläggen. Jag svarar så fort jag kan i mån av tid & batteri. :) Trevlig läsning.

Växjö Marathon.

Publicerad 2015-10-18 21:26:22 i Cykling,



Sedan jag kom hem från sommarens cykeläventyr har jag haft siktet inställt mot Växjö Marathon. Ett flackt marathon på hemmaplan som går 8 varv runt Växsjösjön.

Efter ett par veckors vilande och med enstaka löppass, samt några turer på mtb:n, startade jag upp en 7 veckors lång träningsperiod inför gårdagens marathon.

Jag hade vid starten av denna träningsperiod som längst sprungit 12 km och gjorde milen på ca 54 minuter. 
Träningen har varit riktigt bra under de här veckorna men jag har bara nått 22km som längst i mina distanspass. 

Så när jag vaknade upp på racedagens morgon var jag rejält nervös. Hade jag tagit mig vatten över huvudet? Var jag verkligen redo för över 42 kilometers löpning? Framförallt, varför hade jag varit så dum och stuckit ut hakan och sagt att jag skulle klara det på under 4 timmar?

Klockan 07:00 ringde klockan. Frun var redan uppstigen och kom smygandes med en kopp kaffe till mig i sängen.
Jag drack upp kaffet och gjorde mina morgonbestyr i badrummet innan det var dags för frukost.
På menyn stod äggröra och bacon, en tomat i klyftor, 2 avokado. Det hela sköldes ner med ett stort glas apelsinjuice.

Mina löparkläder och övriga saker låg framplockade sedan dagen innan, och efter frukost bytte jag om.

Tävlingsdagens kläder och tillbehör framplockade.


Kl 09:00 lämnade vi så hemmet och körde de 25 kilometrarna till Växjö Simhall.

Väl på plats vid 09:30 var det fullt med folk. Jag gick direkt ner i källaren där nummerlappen skulle hämtas ut. Här möttes jag av två trevliga kvinnor som snällt svarade på mina frågor angående egen drickasupport samtidigt som de letade upp min nummerlapp.
Egen drickalangning skulle ske vid vätskedepån som befann sig precis utanför simhallen.
Jag tackade för hjälpen och skyndade mig tillbaka till frun som väntade i foajén.
Vi gick ut och placerade mina flaskor med sportdryck på bordet för egen dryck.

Det var nu ca 1 timme kvar till start och det var riktigt mycket folk i och kring simhallen.
Jag och Sofia gick ner och kollade till starten som befann sig några hundra meter söder om mål- och varvningsområdet.
Med 30 minuter kvar till start var vi åter tillbaka vid simhallen och jag gjorde ett sista toalettbesök för att sedan ta av mig överdragskläderna.
Den större delen av folkmassan började sakta röra sig ner mot starten.
Jag använde sträckan ner till starten åt en enklare uppvärmning.
Väl på plats placerade jag mig långt bak i startledet.

Min plan för loppet var att gå ut lugnt till att börja med. Jag skulle under de första 6 varven hålla en puls på 145-160. Först därefter skulle jag kolla tiden. 

Starten.


Pang, starten går. 
Längst fram ser jag löparna sätta iväg med en farlig fart. Jag promenerar några meter fram till startlinjen där jag joggar iväg. Jag håller mig i utkanten och försöker att inte förivra mig när fältet passerar simhallen och fortsätter ner mot sjukhuset. Jag har en kvinna och en man framför mig som är i sällskap. Jag lägger mig i deras rygg förbi strandbjörket och sneglar ner på pulsklockan. Den visar 140. Perfekt tänker jag. Kan vi hålla den här farten första varvet så kan jag öka på lite på nästa. 
Vid flera tillfällen hörs från publiken: 
"Heja, Hasse!" och "Bra, Hasse! Kom igen!"
Löparna runt mig börjar att snegla runt sig och så även jag. Det visar sig att vi har bildat en liten klunga och i den klungan finns Hasse. 
Publikens hejarop på Hasse får klungans löpare att börja prata med varandra. 
Hasse visar sig vara en riktig veteran när det kommer till Växjö Marathon och har gjort många starter genom åren.
Själv är jag ju marathondebutant och det visar sig att kvinnan som springer ihop med mannen framför mig också är det. Vi småpratar om lite allt möjligt och snart har vi passerat utmed sjön Trummen och är inne för att varva. 
-"Oj, redan?" Tänker jag. Övriga löpare i klungan söker sig till drickan, själv springer jag igenom utan att ta vätska.
Jag ökar farten, men känner mig rädd för distansen och att gå för hårt i början så jag lägger mig på 145 i puls. 
Nere vid vattentorget har det samlats en hel del folk som hejar på löparna när vi passerar.
Förbi sjukhuset och vidare bort genom strandbjörket är det en hel del folk i rörelse.
Strax före vätskedepån vid den sydöstra delen av sjön blir jag omsprungen av en löpare i kraftfulla steg.
Jag blir varvad av täten. 
-"Redan?" Jag löper nog alldeles för sakta." tänker jag när tätlöparen försvinner framför mig.

Nere vid södra delen av sjön blir det lite ensligt och tomt. Förutom lite folk som är ute och promenerar längs sjön är det ont om folk. Tur då att funktionärerna är glada och hejar på deltagarna. 

Inne för varvning för andra gången går jag genom vätskedepån och dricker min sportdryck. Jag fortsätter ut på 3:e varvet och läger mig på 150 i puls. 
Varvet förlöper snart och jag kommer in för varvning igen. Utan att dricka springer jag genom vätskedepån och fortsätter 4:e varvet med fortsatt 150 i puls. 

Vid varvning efter 4 varv kan jag inte låta bli att snegla upp på klockan som finns vid tältet vid målområdet. 2:03 visar den. 
Jag saktar in och går genom vätskedepån och dricker igen. Jag pratar några snabba ord med Sofia, min fru, innan jag springer ut på 5:e varvet. Jag ökar farten ytterligare och lägger mig på 155 i puls. 
Mot slutet av varvet passerar jag skylten som säger att vi passerat 25 km. 
-"Shit", tänker jag. -"så här långt har jag aldrig sprungit tidigare." 
Kroppen känns fortfarande bra och jag kommer in för varvning igen. Jag går åter genom vätskedepån och dricker min sportdryck. 

Undertecknad inne för varvning.


Under 6:e varvet ligger jag kvar på 155 i puls. 
Några bekanta dyker upp längs med spåret och jag får höra mitt namn från publiken. Det känns bra och ger mig lite boost nu när låren börjar att ömma. 
Jag passerar skylten för 30km och orden som jag har hört från olika långdistanslöpare ekar i huvudet.
"Det är vid 30km som ett marathon börjar."

Inne för näst sista varvningen tittar jag på klockan igen, 3:04. 
Jag går åter genom vätskedepån och dricker. 
-"Fan, det kommer inte att gå." Tänker jag när jag ger mig ut på näst sista varvet. 
Jag ligger kvar på 155 i puls. 
-"10,4km kvar, när kommer väggen?" tänker jag. 
-"När kommer jag att krokna?"

Nere vid sjukhuset kommer en tjej och löper sakta förbi mig. Jag lägger mig i ryggen på henne och tänker att hon får hjälpa mig att få upp farten. Redan efter några hundra meter tittar jag på pulsklockan. Den visar 166 och jag blir orolig och släpper av och lägger mig på 155 i puls igen. 
Sakta försvinner tjejen framför mig och jag kan inte bestämma mig för om det var ett klokt val att släppa henne eller om det var för fegt av mig. 

Inne för varvning för sista gången. 
Jag går återigen genom vätskedepån. Pratar lite med frun och börjar nästan att gråta när jag inser att om jag så ska krypa sista varvet runt så kommer jag klara mig inom 6h som är tidsgränsen för loppet.
När jag springer ut på sista varvet slår jag över från puls till tid på min gps-klocka, 3:33. 27 minuter kvar till 4 timmar.
-"Du klarar det om du bestämmer dig! Ta i nu, Mikael," säger jag högt för mig själv och slår tillbaka klockan på puls för att slippa se tiden.

Jag ökar farten och ger allt. 
Under varvet passerar jag löpare efter löpare. Det känns skönt att inte bli varvad längre. Alla de löparna är redan i mål. Jag kommer ikapp tre löpare samtidigt som den ena av dom tittar ner på sin klocka och säger:
-"Exakt 3km kvar nu."
-"4 timmar inom räckhåll då",säger jag utan att reflektera över att han inte pratar med mig.
-"Det blir nog svårt.", svarar han.
-"Fan", tänker jag och vägrar att kolla på klockan. "Det går visst!"
Jag fortsätter utan att sakta ner. Jag försöker, genom tunga andetag, tacka funktionärerna utmed banan. De har verkligen varit trevliga och hejat på oss löpare bra.
Jag svänger upp på start- och målrakan för sista gången.
-"Nu, eller aldrig!", tänker jag och ger allt upp mot mål. 
Jag sneglar upp mot klockan, 3:59:30. 
-"Det gick!"
Jag passerar mållinjen och rasar ihop över kravallstaketet som skiljer målgången från varvningen. Jag hänger över staket och hämtar andan innan jag tar emot min medalj och kramar om min fru samt ett par kompisar som väntar i målområdet.

Målgång på tiden 3:59:01.


Den officiella tiden skrivs till 3:59:01.
Jag klarade det. Jag gjorde min marathondebut under 4h med endast 7 veckors träning.

Jag vill passa på att tacka Växjö Löparklubb för en riktigt trevlig tävling och bra arrangemang med mycket glada och trevliga funktionärer. 
Jag återkommer nästa år.



Dag 24 Gladsax-Ystad.

Publicerad 2015-08-11 22:19:39 i Cykling, Haparanda-Ystad, Äventyr,

 
 
Det väntade uppstigning redan kl 06:45 för gemensam frukost med övriga i familjen Sköld.
Jag hade under natten haft svårt att sova. Inte på grund av gästrummets beskaffenhet, men för att det var många tankar som snurrade i huvudet inför den sista dagen på detta fantastiska äventyr.
Jag plockade ihop mina grejer & lade mig ovanpå sängen & försökte att sortera mina tankar ett kort tag innan jag gav mig av.
Vid strax efter kl 09:30 trampade jag iväg. Jag hade bestämt med min skjuts hem från Ystad att jag skulle vara på plats vid kl 14:00, så jag var ute i mycket god tid.
 
Redo för avfärd.
 
 
Jag cyklade ner till Järrestad & fortsatte ett par kilometer längs med rv 9 mot Ystad innan jag vid Vranarp anslöt till cykelspåret. Härifrån gick färden via Bolshög, förbi Glimmingehus till Hammenhög. 
I horisonten skymtade tunga regnmoln & jag stannade strax efter Vranarp för att lägga på regnskyddet över pakethållarens packning. Jag trampade vidare till Glimmingehus där jag stannade & knäppte några kort över åkern in på slottet.
 
Glimmingehus.
 
 
I Hamnenhög väntade åter en kort sträcka längs med rv 9 till Hannas. Vidare gick färden på småvägar först till Bollerup, & sedan vidare till Tosterup, Svenstorp & St. Herrestad innan jag slutligen hamnade utanför Nybrostrand. 
Jag cyklade på i väldigt lugnt tempo & för varje kilometer blev känslorna starkare. 
Jag kommer att klara det. Jag kommer att ta mig från Haparanda till Ystad på cykel. Glädje & stolthet blandas med vemod. En tomhet börjar att växa fram under de sista milen. Är det slut nu? Vad väntar framåt? Vad händer när jag kommer till Ystad? Frågorna & tankarna växer & blir fler samtidigt som känslorna är i en enda röra. Jag skrattar & fäller tårar om vart annat. 
I Nybrostrand fortsätter den sista biten in till Ystad på cykelväg jämte rv 9. Utanför staden ligger Ystads camping med en kiosk ute vid vägen. Jag stannar för att i lugn & ro samla ihop mina tankar & känslor. Klockan är strax före 13:00 & jag har endast ca 10 minuter cykling kvar.
Jag köper mig resans sista glass & slår mig ner på uteserveringen.
 
Resans sista & förmodligen godaste glass.
 
 
Vad väntar när jag kommer fram till slutmålet? Min skjuts om 2 personer samt min svåger & svägerska kommer att vara där. Dessutom har en kollega som är på semester i Ystad lovat att dyka upp. Ystads allehanda har hört av sig & vill göra en intervju när jag kommer fram. (Ni finner den här.) Det betyder en välkomstkommitté på 5 personer. Jag blir otroligt glad av att veta att dessa kommer att vara på plats. Det är fler än vad jag kunnat föreställa mig skulle vara här, när jag inför resans start tänkt på målgången.
Har min fru verkligen inte fått ledigt? Jag vill så gärna att hon ska vara här & dela den här stunden med mig. 
Jag går in på sociala medier för att dela med mig av min sista glass. Jag råkar då få se en bild på en betydligt större skara människor, inklusive min älskade hustru, som väntar på mig inne i Ystad. 
Jag blir rörd & varm inombords. Är alla de här människorna här för min skull?
 
Bilden jag råkade se på sociala medier.
 
 
Vid kl 13:50 trampar jag vidare de sista kilometrarna in mot Ystad. Först cykelvägen längs med rv 9, sedan korsa vägen för att passera en rondell. Jag korsar vägen igen & fortsätter vidare in mot resecentrum där det skall finnas en start/slutpunkt för cykelspåret. 
Det känns lite fånigt att cykla in för att göra entré på exakt angivet klockslag. Tanken är som bortblåst när jag först hör & sedan ser den väntande samlingen människor. Vid resecentrum står ett 15-tal personer & tutar & tjoar med flaggor, skyltar, presenter, champagne & en krans som jag får om nacken strax före jag når de väntande.
Det är vänner, släkt & kollegor som har samlats för att möta upp mig.
 
Min älskade hustru tar emot mig i Ystad.
 
 
Jag gjorde det. Jag cyklade från Haparanda till Ystad. 
 
 
Efter avslutat kramkalas inser jag att jag inte har nått målet. Jag ska över gatan för att nå skylten som är mitt mål för resan. 
Jag tar mig över gatan & fram till skylten där fotografering & nya skålar i champagne väntar. Därefter får Ystads allehanda sin intervju. Ni hittar den här. 
Tack alla ni som kom & mötte upp mig i Ystad. Det betyder så otroligt mycket för mig & jag kan inte beskriva hur glad jag blev över det här välkomnandet. Att tillexempel åka enda från Borås för att ta emot mig är mer galet än att cykla från Haparanda till Ystad.
 
Jag nådde tillslut startpunkten, min slutpunkt, för Cykelspåret på ostkusten.
 
 
Ett sista sammanfattande blogginlägg med tankar & funderingar kommer att komma inom en snar framtid.
Jag måste bara få samla ihop mig & smälta alla intryck först.
 
Den sista etappen blev 43 km med en snitthastighet på 15,4km/h.
 
Total sträcka landade på 2195 km.

Dag 23 Yngsjö-Gladsax.

Publicerad 2015-08-11 22:14:00 i Cykling, Haparanda-Ystad, Äventyr,

 
 
Eftersom jag hade valt att dela upp den sista etappen i två delar, & därför inte skulle cykla så långt den här dagen, hade jag inte ställt någon väckarklocka.
Det spelade ingen roll. Sovmorgonen uteblev då jag vaknade redan vid kl 07:00.
Jag gjorde mig ingen brådska med morgonbestyren & var klar för avfärd vid kl 09:00. Tältet var fortfarande rejält blött när jag packade ner det. Men det spelade ingen roll då den sista tältnatten var gjord.
 
Redo för avfärd från Yngsjö Havsbad.
 
 
Från Yngsjö trampade jag söderut på en fin liten asfalterad väg som passerade sommarstugeområderna Nyehusen, Furuboda & slutligen Degerberga sommarby.
Vid Degerberga sommarby går sedan cykelspåret ut till Maglehem där den går på rv 19 till Brösarp & sedan vidare längs med rv 9 till Vitemölla.
Jag valde istället att fortsätta rakt över Ravlunda skjutfält. Ett, i mitt tycke, klokt val. Jag slapp de hårt trafikerade riksvägarna & sparade in ca 15 kilometers cykling. Nackdelen var att inne på skjutfältet var skuggan i det närmaste obefintlig. Något som var påfrestande då det visade sig vara årets hittills varmaste dag.
 
Passagen in till Ravlunda skjutfält.
 
Ravlunda skjutfält öster om vägen som jag färdades på.
 
Ravlunda skjutfält väster sida om vägen som jag färdades på.
 
Söder om Ravlunda skjutfält märks det tydligt att jag har kommit till Österlen.


Jag kom ut på andra sidan skjutfältet bara någon kilometer norr om Vitemölla. Därmed undkom jag dessutom de beryktade Brösarps backar. 
Efter bara ett par minuters cyklande längs med rv 9 ner mot Vitemölla blir jag omkörd av en personbil som tutar glatt. Några hundra meter längre fram står sedan personbilen parkerad. Det visar sig vara min mormor & morfar som är på väg till Sjöbo med ett par bekanta, Totte & Inger. Vilken tajming. Hade de varit några minuter tidigare eller senare hade de missat mig. Morföräldrarna vill gärna bjuda på lunch i Kivik. Det är ett erbjudande jag inte kan tacka nej till. Särskilt inte då klockan snart är 11:30 & min mage kurrar betänkligt.
De kör i förväg in till Kivik för att hitta någon bra restaurang medan jag trampar på den sista kilometern förbi Vitemölla till Kivik.
Dom har hittat en fin liten restaurang nere vid hamnen som erbjuder en trevlig lunch & siesta. 
 
Efter intagen lunch åker "de gamle" vidare. Klockan är 13:00 & jag har verkligen ingen brådska. Jag bestämmer mig för att köpa en glass i en större glassrestaurang i hamnområdet. Den intas i skuggan i skydd från solens heta gassande. 
 
Färden fortsätter härifrån på cykelvägar ner till Rörum & sedan vidare på småvägar till Östra Vemmerlöv & Karlaby.
In i Rörum går det rejält utför & mina farhågor besannas när jag kommer ut på andra sidan byn. Här väntar en rejäl uppförsbacke som måste vara den värsta sedan jag cyklade in mot Sundsvall för över 1200 kilometer sedan. Väl uppe på toppen dricker jag ur en halv vattenflaska & häller resterande över mig. Frågan är om det är värmen eller backen som var jobbigast, högst troligt kombinationen av de bägge.
 
Jag cyklar vidare förbi det vackra Gyllebo & Ö Vemmerlöv till Karlaby. Här fortsätter cykelspåret söderut till Tommarp. Själv cyklar jag österut till Gladsax & landar tillslut på Ängagården utanför Gladsax. Här bor min frus syster med familj.
 
När jag anländer vid 15:15 på eftermiddagen är endast den ena tonårsdottern hemma. Som tur är så har svågern varit förutseende nog & lagt öl på kylning. Jag sätter mig & avnjuter den godaste ölen på länge i solen, innan jag reser upp mitt tält på tork. 
På kvällen väntar en god middag & lite trevligt smygfirande med champagne, eftersom jag kommande dag kommer att gå i mål i Ystad.
 
Tältet uppsatt på tork på Ängagårdens baksida. Jag slapp lyckligtvis tillbringa natten i tältet utan låg istället inne i gästrummet.
 
 
Dagens etapp blev 54km med en snitthastighet på 16,4 km/h.
Total sträcka 2152km.
 
I morgon väntar målgång i Ystad.

Om

Min profilbild

Mikael "Svizze" Svensson

Motionerande cyklist & löpare som för tillfället laddar för 250 mil cykel mellan Haparanda & Ystad. Häng med på Instagram för fler bilder & kortare uppdateringar. Nickname: @svizze

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela