mikaelsvenssons.blogg.se

Under tre veckor i juli skall jag ta mig från Haparanda till Ystad på cykel. Jag kommer att följa Cykelspåret Ostkusten till stora delar & räknar med att hamna på en total sträcka av 2500km. Jag kommer här att dela med mig av äventyret före och under resan. Vad som kommer att ske med bloggen efteråt återstå att se. Har ni några frågor eller andra funderingar är det bara att skicka iväg ett mail på [email protected] eller kommentera inläggen. Jag svarar så fort jag kan i mån av tid & batteri. :) Trevlig läsning.

Tankar i "Book-format".

Publicerad 2015-06-15 17:00:05 i Förberedelser Haparanda-Ystad,


Just nu är jag iväg på jobb och därför händer inte mycket på cykelfronten. Men när man sitter bakom ratten i lastbilen så snurrar det många tankar inför sommarens äventyr i huvudet, särskilt när man åker längre sträckor som nu, Småland-Norrbotten. 
Jag tänkte därför att försöka skingra mina tankar & dela med mig av dem. Varför då inte göra det i alfabetisk ordning?



Allena.
Under en sådan här resa utsätts man för många svårigheter som man inte vet hur man skall reagera på. Ensamheten, när jag nu gör detta på egen hand, är en sådan sak.
Ensamhet är visserligen något jag är van vid från mitt arbete & det är heller inget jag räds. Tvärt om är det något jag gillar och njuter av. Men nu pratar vi om nästan tre veckor.
Hur kommer jag att klara av det? Kommer det fortfarande att vara behagfullt efter några dagar eller eller någon vecka? Nu kommer jag naturligtvis att träffa på folk längs med vägen dagligen, men det är ju en viss skillnad mot människor jag känner & tycker om. Personer jag helt enkelt väljer att umgås med.
Nu kommer det troligtvis att gå bra. Dessutom har både min svåger & min morbror "hotat" med att de vill göra mig sällskap på kortare delar av resan.



Broarna.
Jag har en riktig förkärlek till broar. Dels för att det är en fantastisk byggnadskonstruktion som är komplicerad i all sin enkelhet & ofta estetiskt vackra att se på. Dels för att de allt som oftast bjuder på bedårande utsikt. Kanske spelar även min höjdrädsla in. En slags hatkärlek kan man säga. Det är med ett visst pirr i magen som jag äntrar en bro.
Denna resan bjuder dessutom på två riktiga höjdpunkter (höhöhö), Högakustenbron & nya bron förbi Sundsvall. Detta är något jag verkligen ser fram emot. 
Högakustenbron, Sveriges näst högsta byggnadsverk, med en obeskrivligt vacker utsikt över Ångermanälvens framfart & dess strandlinje.
Sundsvallsbron, över Sundsvallsfjärden, bjuder på vacker utsikt in över stadens centrum. Den senare bjuder även på bra cykling med en bred cykel&gång-väg. 

Nya bron över Sundsvallsfjärden.



Cyklister. 
Hur många andra långfärdscyklister kommer jag att stöta på? Kommer jag att träffa någon överhuvudtaget?
Jag vet ju att det självklart förekommer. Jag följer tillexempel själv just nu Mats Skog, via hans blogg www.matsskog.se ,som just nu är påväg från Stockholm till Nordkap. 
(Är du nyfiken på långfärdscykling så bör du läsa den.)
Men vad jag har förstått så är svenska långfärdscyklister sällsynta & att det flesta som syns utmed vägarna är utländska turister. Jag hoppas iallafall på att stöta på någon att få dela erfarenheter & upplevelser med längs vägen. 



Delmål.
Att cykla 250 mil känns ogripbart. Att dela upp sträckan i olika delmål gör det lättare för hjärnan att klara av det hela. Vad delmålet består i, känner jag kommer att bero helt på sinnesstämningen för stunden. Allt från halva totalsträckan, dagsetappen till att nå krönet på den aktuella backen.
Att fokusera på delmål kommer att göra resan mycket lättare och kommer att få den totala sträckan att kännas kortare.



E4:an.
Att behöva cykla vissa bitar längs E4:an är oundvikligt i norr. Det var det första jag kollade in när kartan över Cykelspåret damp ner i brevlådan. Trots det funderar jag på om det inte går att lura E4:an på dess sträckning på Cykelspåret.  
Att med fullpackad cykel vingla ut på E4:an känns allt annat än lockande. Visserligen är det inte motorväg på de aktuella sträckorna, varken söder om Docksta eller norr om Luleå. I Västernorrland är det vägren och det är väl ok, men i Norrbotten tror jag det är det 2+1-väg. De kilometrarna kommer jag inte att vara populär bland de övriga trafikanterna. 
Men än är inte sista ordet sagt mellan mig & kartan.



Fusk.
Jag har läst i ovan nämnda blogg att Göran Kropp, i samband med att han cyklade till & besteg Mount Everest, skall ha sagt att det är okej med "fusk" så länge man erkänner dem.
Är det då fusk jag kommer att begå? Och om så är fallet så erkänner jag här och nu. 
I meningen att jag skall cykla Haparanda-Ystad kanske det kan ses som fusk. Men jag skall följa Cykelspåret längs ostkusten och då ingår två kortare färjeturer. Om det är fusk ligger i betraktarens ögon och det är också härmed erkänt. Detta trots att jag själv tycker att det går under giltiga undantag då det tillhör Cykelspåret.
De aktuella färjorna är över Skanssundet söder om Grödinge & över Bråviken öster om Norrköping. 



Glömska.
Den stora frågan är hur jag skall klara mig själv i tre veckor utan att slarva bort allt jag äger & har med. Jag är ju inte direkt känd för att hålla reda på saker. Det är inte så att jag är slarvig, bara en aning tankspridd emellanåt. Som inför LidingöloppetMTB i år. Då lyckades jag slarva bort både cykel och all min packning bara minuter efter att jag hade checkat in på hotellet. Då var min fru med och räddade upp situationen som tur var.
Genom åren har jag slarvat bort otaliga plånböcker, mobiler, ja till och med en kebabtallrik en gång. En av målsättningarna med den här resan måste vara att ha alla grejer i behåll när jag rullar in i Ystad.



Haparanda.
Jag funderar ofta på hur känslan kommer att vara när jag hämtar ut cykeln i Haparanda, hänger på väskorna & börja cykla norrut. Ja, tro det eller ej, resan kommer att börja norrut längs med Torne älv upp till Kukkolaforsen. 
Jag förmodar att det kommer att kännas förväntansfullt & nervöst på samma gång. Troligtvis kommer jag även att vara en aning trött efter att ha haft svårt att sova på tåget upp.



Inspiration.
Som jag nämnde i mitt första blogginlägg, hoppas jag med denna blogg kunna inspirera andra till att förverkliga sina drömmar & äventyr.
Vad är det som hindrar dig från att gå från dröm till handling? 



Juli.
Resan kommer att pågå under tre veckor i juli med allt vad det kommer att innebära. 
Till att börja med så är det mitt i brinnande industrisemester och jag lär inte vara ensam längs med kusten för att uttrycka mig försiktigt. Mycket trafik på de mindre vägarna i närheten av havet. Långa köer & mycket folk i butiker & på restauranger samt övriga inrättningar som kommer att besökas. Varma dagar & fuktiga nätter är andra jobbiga saker som är att räkna med under juli månad. 



Kollegor.
Jag känner mycket väl till vad många av mina kollegor i branschen tycker om cyklister. Dessutom blir man närmast rädd när man ser vad vissa yrkeschaufförer (jag vill inte kalla dessa för kollegor) uttrycker i tex olika facebookgrupper ang personer på cykel iförd lycra, framförallt om de färdas i klunga.
Men jag hävdar, med en dåres envishet, att det fortfarande finns en yrkesstolthet kvar bland mina kollegor. Att vägens riddare fortfarande existerar. Att dra olika grupper över en kant, oavsett om de är cyklister eller yrkeschaufförer, är korttänkt och dumt. Idioter finns överallt.
Men jag är rädd att jag i sommar kommer att bli besviken över andra yrkeschaufförers beteende gentemot cyklister, lycra eller ej.
Som tur är så är det som sagt semestertider och det gäller även för oss chaufförer. 



Ljusne.
I krokarna kring Ljusne, söder om Söderhamn, kommer jag att passera 1250km & därmed kommer halva sträckan vara avklarad häromkring. Då kommer jag fortfarande att ha 100-150km kvar till jag passerar Dalälven. En tanke som vittnar om hur lång Sveriges östkust är.



Mötena.
Att få träffa en massa kul & intressanta människor är en av sakerna som jag verkligen ser fram emot med den här resan. Många långfärdscyklister vittnar om att den så annars inbundna svensken blir oerhört nyfiken & öppen av sig när de möter cyklister. Antagligen så är det något avväpnande med människor som förflyttar sig långa sträckor med cykel. Jag hoppas att kunna göra samma vittnesskildring efter sommaren.



Naturen.
Självklart så är det jag ser fram emot allra mest naturen & naturupplevelsen. Att färdas från norr till söder av Sverige med naturen och dess lugn ständigt närvarande. Sakta färdas framåt & se hur landskapet förändras hela vägen från Haparanda ner till Ystad. Nu snackar vi balsam för själen.




Ostkusten.
Anledningen till att jag valt just Cykelspåret längs ostkusten istället för tex delar av sverigeleden är att jag hoppas att kusten skall ge mig större chans till bra väder. Jag är ju trots allt en solskenscyklist innerst inne. När jag läste om leden så var det något som tilltalade mig med en gång, utan att jag vet varför. Egentligen ligger det en dröm om ett annat cykeläventyr genom Sverige bakom & som startade upp allt det här. Ett äventyr som jag inte hinner med att genomföra tidsmässigt i år. Vad det är behåller jag för mig själv så länge, men det är inte de klassiska som Treriksröset/Nordkap-Smyghuk eller liknande. Vem vet, förhoppningsvis kan ni läsa om det här tids nog.
Skyltning för att följa Cykelspåret längs ostkusten.




Planera.
Många hävdar att det är bra att planera sina dagar längs en sådan här resa. Det känner inte jag. Jag vill inte vara uppbunden av att jag måste komma fram till en viss plats för kvällen. Att i förväg bestämma att idag ska jag cykla 15 mil sätter stor press på dagen. Vädret kan sätta käppar i hjulet med kyla & regn. Platser man vill uppleva lite längre eller närmre kan när som helst dyka upp. 
Men visst, jag har inte en evighet på mig. Tiden är satt till 19 cykeldagar, vilket ger 130km om dagen i snitt, & det hoppas jag kunna hålla.  Detta även om jag inte i förväg har planerat olika sträckor & övernattningar.
Det här är mitt äventyr & jag skall ta tillvara på varje dag helt utan några större måsten.



Ql (förlåt). 
Behöver jag ens nämna att jag förväntar mig att det här kommer att bli kul. Mina förväntningar är obeskrivligt höga & mina tankar kretsar lite väl mycket vid denna annalkande resa.
Det här kommer att bli en upplevelse för livet.



Regn.
Att inte mina tankar emellanåt landar i väder är ofrånkomligt. Att färdas dryga tre veckor genom den svenska sommaren & helt undkomma regn vore naivt att tro. Frågan är inte om det kommer att regna, utan hur mycket. Och så här långt i år så ser det inte direkt lovande ut. Det är bara att hoppas att regnmängden är ett nollsummespel & att vi snart har förbrukat sommarens totala nederbörd. Gärna innan den 13 Juli.



Skräckinjagande.
Självklart finns det sträckor som kommer att kännas enklare än andra, & så finns det dom som är lite skräckinjagande.
Den sträcka jag bävar mest inför är inte helt oväntat Örnsköldsvik-Sundsvall. En sträcka som kommer att vara lika krävande som vacker. Höga Kusten är tillsammmans med Dalarna & självklart Moheda, Smålands hjärta, de vackraste platserna jag vet i Sverige. Men som namnet antyder så är det otroligt kuperat.



Tvåtusenfemhundra!
2500km, den totala sträckningen Haparanda- Ystad med Cykelspåret längs ostkusten. En sträcka som får mina tankar att pendla ifrån att jag är en jubelidiot till att jag redan i förväg är lite stolt över mig själv. Jag ställer mig dagligen frågan om jag verkligen vet vad det kommer att innebära att tillryggalägga denna sträcka på cykel på mindre än tre veckor. Det ärliga svaret är nej. Det vet jag verkligen inte.



Utför.
De två stora anledningarna till att jag startar i Haparanda & inte i Ystad är psykologiskt betingade. Om man cyklar söderut så måste det väl vara utför? Alltså nedförsbacke hela vägen. Ja bortsett från första biten längs Torne älv då.
Dessutom känns det bättre att cykla hemåt än tvärt om.



Vägarna.
Att låta bli att inte tänka på de annalkande vägarna är svårt. Vad är det för beläggning? Är det mycket tjälskador? Är det långa sträckor grusväg? Hur stor del av sträckan kommer att vara ren cykelväg? Alla frågor får vänta på sina svar. Oavsett är det inger jag kan påverka, utom att möjligtvis att välja alternativ väg. Men som alla vet, genväg äro senväg. Och de flesta alternativ innebär förmodligen ändå bara onödigt långa omvägar.



Watt.
När man hör cyklister pratar om cykling så används ofta ord som watt, kadens, tröskel & rulle. Inget av det här kommer ni att kunna läsa om i den här bloggen under resan. Jag kommer inte cykla som om det vore något träningspass. Visst kommer jag att tänka på min kadens & någon tröskel hoppas jag slippa uppleva, men detta är inget att "skriva hem om".
Det är resan som är målet.



X-tremt (Förlåt igen).
Flera som hör talas om den här cykelturen tycker att det är något extremt. Själv tycker jag inte det är ens nära. Att cykla 13 mil om dygnet i 19 dygn är långt ifrån vad kroppen klarar av, därav knappast extremt. Visst det är långt. Det är inget man vanligtvis gör. Och det är definitivt en utmaning av stora mått. Men att befinna sig i rörelse är ett naturligt tillstånd för människan. Detta tilltrotts att vi gjort allt för att minska på den varan ända sedan hjulet uppfanns med en explosionsartad utveckling de sista 100 åren. Jag är övertygad om att jag kommer att anlända Ystad vid bättre hälsa både fysiskt & psykiskt än när jag startar i Haparanda.
Rörelse, syresatt blod & frisk luft kommer att göra det här till rena hälsoresan. :)



Ystad.
Om jag emellanåt funderar på hur det kommer att kännas att rulla ut ur Haparanda så är det inget mot hur ofta mina funderingar hamnar i hur det kommer att kännas att rulla in genom Ystad. 
Kommer jag känna lycka, tomhet, stolthet, eller bara trötthet? Förmodligen är det alla känslor på samma gång. Det är bara att hoppas att jag når mitt mål & därmed får uppleva det hela.



ZZZzzzZZZzzz.
Mina snarkningar (försök själv att hitta ett ord på z som dessutom figurerar i ditt huvud angående det du skriver om) kommer att ske i tält. Förhoppningsvis oftast ute i det fria. Det är en av poängerna i det här äventyret nämligen. Inga bekvämligheter i onödan & inget lyx i överflöd. Hur klarar jag av att dagligen ta mig framåt för egen maskin för att sedan resa tält & laga mat i all enkelhet. 
Visst låter det romantiskt & härligt? Men jag är säker på att jag pga av detta i kombination med ensamheten kommer att påverkas. Allt annat vore befängt att tro. Men min förhoppning & förväntan är att det skall komma något positivt ur det. Att jag blir starkare som person och vid 33 års ålder kommer att lära känna mig själv bättre när vardagen kopplas bort på riktigt. 



Åhörare.
Och med åhörare menar jag er läsare. Jag är redan efter 2 inlägg överväldigad av responsen den här bloggen har fått. Jag trodde endast de närmast sörjande skulle trilla in och läsa här. Speciellt när det fortfarande är fyra veckor kvar till jag tar det första tramptaget. De två första inläggen har lästs av över 200 unika besökare. Otroligt roligt, det är ju trots allt för er jag skriver även om det var tänkt för mormor & morfar samt ett par närstående till från början.
Jag tackar er redan nu och hoppas att ert intresse fortfarande finns kvar om några veckor.



Älskade.
Att vara borta från min älskade hustru i tre veckor mitt i sommaren är ingen självklarhet eller något man gör med lätthet. Det kommer att vara den största utmaningen i det här äventyret. Ännu en gång tack för att du låter mig göra det här, Sofia. Jag kommer att vara utom mig av saknad efter dig. 


Öarnas stad.
Under färden kommer många fina städer att passeras. Den vackraste är trots allt öarnas stad, Stockholm. En av de mer spännande dagarna kommer att var när jag skall ta mig igenom huvudstaden. Ännu en av alla utmaningar, som dessutom kanske inte låter så märkvärdig. Jag har färdats här många gånger med mc & bil, samt otaliga gånger med lastbil. Att cykla här känns mer skrämmande än att snurra runt i stan med ett 24 metersekipage. 
Trafikrytmen är speciell & vägnätet av cykelbanor är för mig fullständigt obekant. Tur då att mitt sjätte sinne är mitt kanske bästa sinne, mitt lokalsinne. 



Fyra veckor kvar till start idag. Än är tankarna, som kommer att hinna passera genom huvudet innan dess, många. 
Jag hoppas att ni, till skillnad från mig, trots allt blev lite klokare av den här inblicken bland mina tankar.




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mikael "Svizze" Svensson

Motionerande cyklist & löpare som för tillfället laddar för 250 mil cykel mellan Haparanda & Ystad. Häng med på Instagram för fler bilder & kortare uppdateringar. Nickname: @svizze

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela