mikaelsvenssons.blogg.se

Idag hade jag bestämt mig för lite välförtjänt sovmorgon. Så blev inte fallet då jag vaknade strax före kl 07.

Jag gjorde mig ingen större brådska med att komma iväg men vid kl 09:00 var cykeln packad & klar. 

Färden gick på en underbar liten landsväg genom Emsfors ner till Timmernabben. Vägen slingrar sig först igenom den gamla bruksorten Emsfors, fortsätter sedan genom en lövskog som efter hand får mer inslag av barr innan det blir åkermark & vägen fortsätter genom lantliga bymiljöer ner till Mönsterås. 

Ner hit har jag sett mer människor än jag gjort sammanlagt sedan jag lämnade Stockholm. Det beror säkert på det fina vädret som äntligen är tillbaka. Dessutom är det lördag kom jag på under dagen. Vilken dag det är, det har jag glömt bort sedan länge. Mina dagar är i stället siffror numer. Idag är det till exempel dag 20 på den här resan.

Genom Mönsterås tar jag mig fram på cykelbanor som även fortsätter en bit ner mot Timmernabben. 

Mellan Mönsterås & Timmernabben blir jag omcyklad av en äldre man på en gamal racer. Vi hejar & jag ropar efter honom;

-"Skönt att solen äntligen är tillbaka."

Han slår av på farten, lägger sig utanför mig & vi gör följe under ca 15 minuter.

Vi pratar givetvis om min resa, men även om hans cykling.

Han har gjort 12 vättenrundan & cyklat 6 Jylland runt på sin gamla trotjänare. En cykel som säkert var 30 år gammal men som såg ut som ny.

-"Det går inte så fort längre", säger mannen & fortsätter.

-"Efter att jag fick titanskruvar inopererade i knät har jag inte cyklat med andra cyklister eller gjort några lopp."

Vi tar farväl & han lägger i en högre växel & cyklar i väg framför mig.

Jag rullar in i Timmernabben & stannar för att äta en glass. Jag hittar en mysig glassrestaurang mitt i byn.

Jag köper ett par kulor i en våffla & går & sätter mig vid vattnet en stund.

När glassen var uppäten trampar jag vidare ner mot Kalmar. Jag tar en liten fin väg över mot Pataholm. Efter en stund övergår underlaget till grus. Men det gör inget då vägen går genom en 1,2 km lång ekallé fram till Strömsrums Gård. 

En vacker & storslagen entré till gården.

Strax efter är jag ute på Pataholmsvägen & det är åter asfalt.

Allén in mot Strömsrums Gård.

Jag trampar vidare förbi Pataholm ner till Kåremo & vidare på en liten fin väg ner till Rockneby. 

Härifrån går Cykelspåret upp till Läckerby innan det går ner till Lindsdal. Jag väljer istället att ta cykelvägen direkt till Lindsdal. Här stannar jag för att värma på lite mat.

I Kalmar pågick i dag en cykeltävling & när jag fortsätter genom Lindsdal hamnar jag mitt i tävlingen. En flaggvakt som står i en korsning tänker släppa på trafiken han har stoppat. När han ser mig ångrar han sig & håller fordonen tills jag har passerat. Åskådarna på andra sidan korsningen jublar & vinkar när jag kommer farandes. Jag släpper styret och sträcker båda händerna i luften innan jag glatt vinkar tillbaka. Det drar åt sig stora applåder från den lilla skaran människor.

Jag fortsätter på en liten fin väg över till Smedby. Jag är lite förvånad att Cykelspåret inte går inom Kalmar, men för min del kan det kvitta. Kalmar har jag besökt otaliga gånger genom åren.

Från Smedby fortsätter jag sedan till Ljungbyholm. Här stannar jag vid en kiosk & köper en glass & en kaffe.

Jag spanar in kartan efter bra ställen för kvällen & bestämmer mig för Stuvenäs badplats.

Jag cyklar iväg längs gamla E22:an genom Vassmolösa & Hagby. Några kilometer söder om Hagby möter jag en långfärdscyklist.

Det är en ensam kvinna i 45-årsåldern som färdas på en gammal ranglig cykel med stor packning. Vi stannar & pratar en stund.

Kvinnan är från Hamburg & är på väg till Stockholm. Hon frågar om jag tycker att det är värt att fortsätta upp till Luleå. Hon vill det men vet inte om det går att cykla andra vägar än E4:an. Det visar sig att hon cyklar utan karta. Jag plockar fram min karta & river av mina tre kartblad som återstår till Ystad. Jag ger henne sedan resten & säger att det är klart att du ska cykla upp till Luleå. Har man aldrig varit norr om Stockholm bör man uppleva det.

Kvinnan börjar nästa gråta.

-"I Don't have anything to give you", säger hon. Jag förklarar att jag absolut inte vill ha något. Hon plockar fram papper & penna & börjar sedan skriva ner sin mailadress. Hon ger mig lappen & förklarar att om jag behöver någonstans att bo i Hamburg är det bara att jag hör av mig. Hennes hem står öppet för mig.

Vi pratar en stund till innan vi efter de sedvanliga lyckönskningarna fortsätter på var sitt håll.

Efter några kilometer är jag framme vid Stuvenäs & mina planer grusas. På platsen hänger flera skyltar om camping förbjuden. Både överkryssade tält & överkryssade husvagnar syns på skyltarna. Min första tanke är att skita i skyltarna & slå upp tältet iallafall.

Men det är bara att bita ihop & leta vidare.

Jag cyklar ner till Djursvik. En liten mysig by blandad med stugor & åretruntboende. 

Jag stannar & frågar en kille som är ute med hunden om det finns någonstans man kan slå upp ett tält över natten.

-"Självklart. Vart du vill nere vid bryggorna."

Jag trampar ner till bryggorna & träffar på en man & en kvinna. Jag säger att jag blev visad hit av en bybo & frågar sedan åter om det är okej.

-"Det är inga problem. Har någon något att invända så hälsa ifrån Jonas!", säger mannen.

Under kvällen har jag sedan pratat med flera i från byn. Alla är eniga att det bara är kul med lite trevligt besök. Särskilt sedan folkparken försvann.

Folkparken ja. Här var jag ofta på sommaren i tonåren. Vi åkte hit på Disco & gjorde sådant som tonåringar alltid har gjort. 

Ett populärt tillhåll på den tiden som det endast finns en grusplan kvar av.

Dagens etapp blev 106 km med en snitthastighet på 17,0 km/h.

Total sträcka 1907 km.

Imorgon trampar jag in i Blekinge samt kommer att passera 2000 km. Det är en hisnade tanke att jag har kommit så här långt.